Mittiveckandag

Fatta att det snart är november. Det vill säga redan i morgon. Snart jul! Häromdagen satte jag på lite julmusik
och bara njöt av att finnas till faktiskt. I samma veva ringer min älskade bror från skåneland och när jag förtäller honom att jag lyssnar på julmusik undrade han starkt om jag verkligen visste att det bara var oktober och om jag hade alla pomfritten i happy mealet? Och med tanke på mina svar på proverna jag tog härförleden kan man ju fundera på det. Ett
blodtryck som var 80/55.... Farbro doktorn Olle förstod med en gång varför jag inte var riktigt på allerten och hade kraftiga blodtrycksfall för jämnan. För att inte tala om huvudvärken...ledvärkern...tja...resterande av mig så att säga. Så det står väl inte riktigt bra till kanske. Därav julmusiken kanske också? Vi lägger till det iallafall så har vi täckt det mesta.
 
Hur som....
Gårdagen gick relativt bra och när jag viskade fram min stora överaskning för sambon så kan ni ju bara tänka er reaktionen....
 
750?!?!?!?!  Spänn för  lite blingbling på naglarna?
 
Andnöd var bara förnamnet ska jag be och få tala om... Inte blev det bättre av att jag i samma mening berättade att jag skulle dit som i morgon.
 
Jag blundade hårt och hoppades att han skulle andas sig igenom nyheten. Och det gjorde han stackaren.
Han svalde min stackars man och mutrade något om dyr investering och skakade på huvudet.

-Jag hoppas de håller fram till nyår...
 
-Åhhhja! svarade jag snabbt och bad en bön om att han glömt det fram till jul.
 
...precis som om han skulle det liksom...
 
 

En fuling

Jag har länge funderat och funderat och räknat och bråkat med mig själv om att göra en nagelförlängning och piffa till mina stackars naglar. Som ekonomisk och fullt frisk fru så har jag dragit mig för att beställa tid, än mer berätta för maken var det kommer att kosta. Men hur som helst så satt jag och gogglade på förlängning i stán och ramlade in på Ann-Sofies sida. Hur fina naglar som helst och hon är hur trevlig som helst dessutom. Så efter lite ångestdrabbad beslutsångest så bestämde jag att jag skulle testa. EN gång liksom. Skulle återkomma på torsdag eftermiddag och bli superduperfin. Gick därifrån väldans glad....tills jag kom på att jag nog måste berätta för han jag bor ihop med om vad plötsligt 750 balloblas försvinner....gäller ta på sig dumstrut och hjälm innan jag berättar den nyheten tror jag...
 
750 kronor...

Gissa om maken kommer att få andnöd.

En kraftig sådan.

Hur ont...

gör det att klämna tummen i bildörren??!!


jag vet...

skitont!!
});