Lilleman


Är nyårsfin. 1,5 timme kvar...
Gott nytt år!! 

Nyårsafton och årsresumé

Ja,tänk...då var man här. Årets sista dag 2015.
Kom ni ihåg januari??
 
 
Det var kallt och snö 
 
Skottande låg på mig såklart...
Vi får hoppas att snön kommer snart....Hulliganen behöver något att göra.
Vakthunden var under vårkanten under utbildning både hemma och på jobbet.
Fast mest var det så här det såg ut...medan jag fördjupade mig i annat...
 
Här har jag spenderat MASSOR av timmar detta år....
 
 
Men även här:
 
Som nu ska flytta till ännu bättre och rymligare lokaler. Vi ses väl där??
 
Hulliganen fyllde 8 jordsnurr detta år. För det mesta sittandes så här:
 
 
-HÖR MAN INTE , MAMMA , GILLS DET INTE!!!!
 
Hulliganens motto.
 
Tänk när allt  var mycket enklare med barn.. eller med min lille sudd i varje fall.
 
 
 
Börjar dock fundera på om den där hakklappen kanske gav lite av Karma??
Fast trots all vilja och envishet och trotsighet som finns i denne lille gosse så förblir han min lille goding. 
 
Han ger mig sjukt många skratt varje dag. Han är mitt mirakel och har varit sedan han var i magen. Barn är mirakel. Inget barn är något annat. Även de små som inte finns med oss längre. För vi är så många som mister våra små. Jag är en bland dem och trots att det är 10 år sedan i år så finns hon i mina tankar dagligen.
Och storhelgerna blir ännu en påminnelse på vad hon missar. Eller vad vi inte får uppleva tillsammans. Födelsedagar, nya små kusiner, skolstarter, idrottsevenemang, dansuppvisningar, de årliga kalkonmiddagarna, midsommar, julafton och som idag nyårsafton. Alla hockeymatcher med morfar. Pysselmys med mormor. För att inte tala om all lek och bus. De platser vi åker till ihop utan henne.
 
Ja, jag vet att det är lite av tabu att fundera på det sättet. Jag vet att många tycker det ska glömmas bort och att livet går vidare. Ja. Det går vidare. Men långt ifrån som det var tänkt. Jag har full förståelse för de som inte förstår hur jag tänker. Det är inte lätt att tänka sig in i den situationen. Att jag skulle dö för mitt barn blir så...oupnårligt. Hur skulle jag kunna det?? Men livet är minsann inte detsamma längre. Och inget barn ersätter ett annat. Därför är min lille Hulligan ett mirakel. Inget är säkert. De flesta gånger går allt som det ska. Men också inte alls som vi tänkt oss.
 
 
Och så hade vi ju en minst sagt dramatisk sommar. Inte vädermessigt men djur och människomässigt.
Har ni missat vakthundens olycksaliga sommar så finns den att finna både här och här.
 
Och förutom det hann vi både med bröllop gånger två, barndop, student, skolavlslutning, konfirmationer, begravning av nära, , kolmården, akuten med Hulliganen,vattkoppor, nytt bibliotek på övervåningen, en hel del arbete i trädgården såsom bortforsling av körsbärsträd och ny häck. Och vi hann även med en loppis där vi inte fick sålt speciellt mycket och beslutade därför att skänka rubbet till ett barnhem i Rumänien via Lions.
Och just det. Jag , sambon och Hulliganen gjorde också Göteborg osäkert under två dagar samt en cirkus.
Jag har också fått nya vänner som kommit in i mitt liv. Mästaren och bästa Karin är bara två av dessa. PÖSS PÅ ER!! 
 
Hösten har präglats av vårt köksbygge såklart och som i stort sett är klart. Och utan Makens sinne för planering och "mästarens" sinne för skruvdragare och montering hade vi nog inte hunnit klart.  Småfix finns det fortfarande såklart. Som i resterande huset. Tror inte man blir riktigt klar i ett hus. I varje fall inte de första 40 åren.
 
 
 
 
 
 
 
 
Hur som..
 
2015 har varit....ett ganska bra år. Jag hoppas dock att 2016 blir något bättre, då 2015 kanske inte slutar riktigt som jag hade hoppats på. Men jag tar med mig ett motto som min mentor gav mig:
 
"Ingen förändring bär med sig bara elände. I slutändan kommer det även goda sidor. Myntet har alltid två sidor. Var någon och  Stå för något som du kan förmedla till andra."
 
 
Och med de orden går jag rakt in i 2016. Nytt jobb, nya utmaningar och med förhoppning över att mitt år blir något bättre än 2015.
Jag vill också passa på att tacka för ALLT jag fått av er under året. Utan er hade den här bloggen aldrig överlevt!!
 
GOTT NYTT ÅR MINA VÄNNER!!
Vi ses närmare 2016.
 
PÖSS
 

Barnfritt

Jag och sambon smiter från alla plikter och åker till Växjö för biobesök. 

Och ja... Jag fryser som tusan.
Därav påpälsad med tjockemössan och halsduk. 

Återkommer 

});