När matte är sur...

Hej...
Hon är verkligen inte sig själv... 
Titta vad hon satt framför nosen på mig

Grillade revben a'la husse.
Tror ni jag fick smaka!?!?!

Hur mycket jag än bad och satt fint.. 

Eh....

NÄ!!

Hon måste bli sig själv igen....
Och det är snart!! 

Tack och hej.....
Revbensspjäll.... 

Suck... 

Hulliganen...


-MAMMA!! MAAAAMMAAA!! 
(Son är på övervåningen )
-JA!
-KOM FORT!!!
(halvt panik i rösten ) Jag får mammapanik.
Jag upp fort som f#% för trappan. 
Hittar sonen sittandes i sin fåtölj på rummet med padden i högsta hugg. 
Ser inte alls ut som det var panik alls.
-Vad?!? Frågar jag.
-Internet fungerar inte.
Helt cool lugn....
Då tar det Eld i peruken. 
-Gapar du i panik för att internet inte fungerar? ! Jag kan stänga av det när som! Det är bara att trycka på off! Sedan poffs! ! Internet borta jämt!
Son tittar på mig som om jag är tappad bakom en vagn..
-Mamma.... suck.... Du jobbar på Fonus... inte internet.... Fonus mamma. Begravning. 
Tror du pappa kan fixa internet igen?

Och en frågade blick....

Äpplet faller inte långt från trädet.....
Inte långt alls....

Heeeej......

Det är jag igen..
Det blir nog så att denna blogg kommer döpas om till Doggen med bloggen. Matte har fasen inte tid just nu.
Fast jag är ganska glad över att hon inte hinner med för då kan jag norpa den i hennes ställe. Och det vet jag att ni gillar eftersom det blir så många mer läsare när jag gjort mina inlägg. Kanske det är därför som matte muttrar när jag varit i farten. Hon gillar inte att ni gillar mig mer än henne...
Iallfall...
 
Vad har jag hittat på medan hon varit allmänt borta då..... Jag har varit på dagis....det vill säga hos mormor och morfar. Jag får äta hur mycket godis som helst. Jag får gå ut om jag gör rivstartet, springer och hoppar fram och tillbaks så att jag drar ihop mattorna tillräckligt mycket på golvet. Det försöker jag göra titt som tätt. Morfar är den som dra ut mig...ellet jag honom...hur man ser det...och eftersom jag vet att jag får i stort sett springa lös större delen av promenaden så kan ni ju förstå att jag kör på racet med mattorna. Häromdagen träffade vi på en liten ettrig sak som jag tror morfar inte såg till en början, men han kallade den....hur var det nu....
JO! Och jag citerar.... "Den stackars lilla hjefla pudeln som du skrämde livet ur."
Ja,så var det den rasen hette.....
 
 
Konstigt namn på en hundras. Jag tycker jag är ett mixmeck med att heta Schabrador... Matte säger rätt och slätt schäfer med lite labbe i....eller ja....byrackan.....fast det tror jag inte är något snällt.... Det brukar hon säga när jag har gjort något som jag tycker är ok men uppenbarligen inte hon gör.  Husse kallar mig svarta monstret eller Schäfer/labbe.
Schäfer/labbe.. Det passar mig.
I vilket fall som helst så den här "stackars lilla hjelfa pudeln som du skrämde livet ur" började först gaffla något fruktansvärt och sedan så när jag gormade tillbaks och rusade dit för att se om "de stackars lilla hjefla pudeln som du skrämde livet ur" ville tala om vad den hette och kanske ville leka så blev den aldeles tyst och började skaka...typ JÄTTEMYCKET. Den såg ut som den gjorde något på marken som man egentligen gör i skogen om man säger så.... Begriper inte varför den blidde så rädd... Det var ju bara ja liksom...En glad vovve!!
Morfar blev skitsur när jag sprang dit och skrek HIT ganska högt. Tänkte att det kanske var lika bra att lyda order och vände och sprang dit...fast jag tyckte det var lite synd.... Jag hade ju velat leka en stund. 
Jag undrar fortfarande vad den vovven hette. Hoppas vi träffas på någon gång igen. Fast jag tror då att morfar hade fått nog för jag fick tillbaks det där snöret om halsen och så sa han något om att han inte fattade att jag inte fattade att jag skrämmer livet ur små vovvar och vanliga människor om jag ränner fram i 200 knyck. 
Ptf....jag kan väl inte hjälpa att jag kan få fart under tassarna. Och hade jag inte haft det farten hade ju han fått tag i mig och då hade jag ju aldrig kunnat smita alls. Det finns ju liksom en tanke bakom farten om man säger så. 
I morgon har matte lovat att vi ska vara ute i trädgården om det blir fint väder och då ska jag och hon leka med tennisbollarna och tennisplankan. Eftersom matte ha sådan värk i lederna (ja....hon är en svag stackare) så hittade hon på ett knep för att slippa kasta bollarna 1, 5 meter. Hon tar husses tennisplanka och så en boll och så kastar hon upp bollen...fattar tag  med båda händerna och så ger hon bollen en hjefla dänga med plankan och så flyger den en bra bit ut på åkern. Och jag kan springa HUR LÅNGT SOM HELST för att hämta tillbaka den. Det ser jag fram emot. Dessutom har lillhusse tjatat om att vi ska grilla mat. Jag hoppas det blir korv för det är min favorit. Husse brukar kasta ut korvbitar på hela tomten och så får jag leta. Det är superroligt. När jag tänker efter kommer det blir en riktig kanonhelg!!
 
Fast nu är det dags att tjata lite på husse att jag får gå ut.... Jag har behooov som det så fint heter när man vill säga på ren vovviska att jag är skitnödig.
 
Tack och hej
 
Leverpastej...
});