Schlutt

Damp ner i soffan efter en timmes dansträning. På måndag är det uppvisning på Grand. Avslutningen närmar sig med stormsteg. 


Hulliganen ska gå fackeltåg till hembygdsparken i morgon riktigt tidigt, vilket gör att det gäller att både få honom i säng i tid och även få upp honom närmare en timme tidigare än vanligt.
.
Själv tänkte jag följa med en bit. Ska bli mysigt att gå med i morgon även om det är okristligt tidigt. Och med min tur är det väl minusgrader ute också. Tur att jag har införskaffat mig ett par termobyxor idag.

Fast nu är det snart dags att knoppa.


Goooo natt

Facit

Efter en tuff vecka som började med storförlust i innebandy som följdes av HV´s genomklappning i måndags, samt hjältarnas förlust igår så var det inte lätt för en envis vinnarskalle som Hulliganen att hålla modet och hoppet uppe. All luft gick liksom bara ur honom och huvudet hängde katastrofalt i morse.
 
Och det är då man tackar för att hjältarna har träning en torsdag som denna, så att min lille vinnarskalle få se att trots att det går supertungt vissa dagar så fortsätter man kämpa på.
 
 
 
Med fika och lite mys så stog han där och kollade på när de övade passningar, spelade mot varandra. Övade skott på mål och skridskoåkning.
 
 
 
Höjdpunkten i träningen var nog när de spelade på kortsidorna och han fick se dem riktigt nära och se att trots förlusten igår var det inte många sura miner utan att de hade gott humör och tränade hårt.
 
 
 
 
 
 
 
 
I slutet av träningen får man dessutom prata med de bästa av de bästa. Man får förklara tragedin i helgen och  får höra att ibland är det jättetungt och jobbigt att förlorar, men man ger inte upp utan man testar igen och kämpar på. Och den där kramen och de där minutrarna han får är så mycket värda. Han får facit på att de inte gett upp och de tycker inte det är något alternativ för honom heller.
 
 
 
 
Tack och lov för att det finns de som kan bekräfta det en frusen men extremt tacksam mamma till en hockeyälskande, trojatokig med en sådan vinnarskalle försöker enträget förklara. Men jag går på bet de flesta gångerna, då jag enligt Hulliganen inte förstår ett dugg hur det känns. 
 Då är hjältarna världens bästa taktik. För är de några som har varit med om samma sak som han och har känt samma saker som han både i vinst och förlust så är det ju de två hjältarna. 
 
Och de ger minsann inte upp i första taget.
 
Nu ska jag ta en kopp te och försöka tina min frusna lekamen innan det är dags att ge sig av till danstränigen på IOGT-lokalen. Hulliganen ska strax ner på sin innebandyträning. 
Och idag med ett mycket större leende och inte lika tungt huvud, då han fått träffa de bästa av de bästa. Träningen kommer garanterat bli mycket enklare tack vare besöket idag.
 
På återseende
 
 
 

Pepp

Ibland behöver man bokstavligt se att man inte ger upp






});