När man känner sig grundlurad

En vakthund gästbloggar igen....
Här är jag.... 


Trodde matte skulle bråka med högtryckstvätten igen och var beredd på att få en riktigt trevlig eftermiddag med henne.. Hon sa nämligen ordet Bada hela tiden. Och det lät så jäkla roligt!! Och vi har så kul. 
Eller ja... Hon är inte alls så rolig efter en stund då hon byter namn på mig från Ozzy till.. Slutameddetdär. Stannanu... Slutajagamig.. Och byrackagemigdendär... Förstår inte varför hon kallar mig massa saker som inte alls låter så bra som mitt vanliga namn. Till och med Dagobert är bättre än de hon spottar ur sig när hon inte är på samma humör som jag. 
Men jag har skitroligt iallafall. 
Hur som.. 
Denna gången var det jag som gick på en nit. För inte trodde jag att jag skulle få duscha och bli tvättad... 


Jag HATAR VERKLIGEN att bli ingnodd i en konstig löddrande tvål som smakar peck. Och jag blir verkligen löddrig. Det värsta är att matte ska spola bort det där efter en stund då det har verkat. Visserligen är vattnet ganska svalt. Varken kallt eller varmt, men det känns som om jag bara måste rista runt ett par varv med pälsen så allt vatten försvinner hela tiden och jag vet att om jag faller för den frestelsen så kommer matte gå bananas fullständigt. Och en blöt matte är ingen glad matte. Tro mig... Jag har testat och det är inge kul alls.

Så jag stod där snällt och förnedrades genom att bli bara smalare och smalare eftersom min stackars päls bara blev blötare och blötare... Visserligen vet jag att all klåda jag har försvinner när jag blir ingnodd med den där tvålen.. Men resan dit är mindre trevlig. 
Nu är det över. Tack och lov. 
Det enda som är jobbigt nu är att jag ser ut som en fluffig nallebjörn istället. All päls liksom bara reser sig upp och på alla håll och kanter. 
Ser inte klok ut. Tur att jag kan gömma mig på altanen och sura lite på matte. 

Nu vet jag också vad ordet bada betyder.. 
Glöm att jag gå på den igen. 
Jag är härmed en sur vakthund. 

Tack och hej.. 
Leverpastej. 




Kommentera här: