Mega tjafset enorma gigantus

Det värsta jag vet är att bråka.. Och den jag verkligen inte försöker hamna i konflikt med är den här killen 

Det är svinjobbigt när vi är osams. 
Gör ont i hela mig. 
Och just nu tjafsa vi om allt. Mobilen, datorn, cykelhjälm, reflexväst, sena kvällar, läggetid, speltid... Eller kanske inte allt, men mycket då... 
Hur som... 
Och jag vill bara att han gör som jag vill och säger. Punkt. 
Inget tjafs. Inga vill inte. Inget jagfåraldrigmenandrafårallt. 


Och joooo... Jag vet att det är normalt och det tillhör föräldrarollen och åldern på ungen. 

Det betyder inte att jag behöver gilla det. 
Han är så jävla underbar unge mellan varven. Så omtänksam, kärleksfull, glad, rolig, påhittig och framåt. 
Men hade jag kunnat ta bort lite av något... Eller rent av en bra bit, så är det hans envishet. 
Han är värre än en riktig envis åsna. Och har han bestämt sig så gäller det att ha rätt teknik för att man ska ha en chans att få honom att ändra sig. 
Bra förvisso i vissa fall. Peck när man är  en överbeskyddande, jobbigt och galet tråkig morsa. 

Nu dags att hämta mitt envisa  mirakel från träningen. Och förhoppningsvis en  på bättre humör. 

Adjö 


Kommentera här: