Min son och kvällsmat

Son
-Jag är hungrig.
Jag:
- Vad vill du ha till kvällsmat?
Son
-Vet inte. Fixar något själv.
Jag lite förvånad 
-Eh... Ok...

Väntar med spänning på vad det kommer bli till mat. 
Son skramlar i köket och kommer ut efter dryga 2-3 minuter...


-Majs på burk är skit gott! Smaka?!
- Inget annat än bara majs? Frågar jag. 
-Näh, det här är perfekt. Och snart kan hockeyn börja. 

Eh...andra barn hade gapat efter snabbmat eller hämtmat. Mitt mirakel fixar själv och går lös på en burk majs. 

Han slutar aldrig att överraska mig. 

God kväll 




Och där försvann...

Halv åtta hos mig på dumburken... 

-Oj... Sorry mamma... Råkade bara casta... Hoppsan....


Jo, visst... Råkade???!!

Som om jag skulle gå på den lätta. Tur att man kan se slutet på tv4 play. 

Vad har hänt annars? 
Tja. Jobb, travade, jobb och lite till jobb. 
Idag har mina tassar tagit mig 16743 steg och ca 7 km.  Måste hitta ytterligare ett sätt att träna, för nu börjar kroppen vänja sig vid rörligheten jag har under arbetstid. Yogan på morgonen räknas inte. 

Men helst inte någon träning där fötterna ingår. De ömmar rejält, trots att det är ett bra tag sedan jag började att jobba i regionen. Visserligen är det temporärt, och troligen kommer nästa jobb inte medföra att jag kommer gå närmare milen om dagen. 
Förslag mottages gärna.

Och om jag ska komma upp i morgon vid 04.00 så är det hög tid för mig att knoppa. 
Så jag säger därmed God natt... 


God Natt. 

Hösten är här


Vad nu lycka är..... 
Livet är i vilket fall som helst alldeles för kort för att lägga tid och energi på människor som inte kan komma med något annat än en evig negativt syn på livet. 
Jag vill hitta på något annat. Jag vill utvecklas och testa nytt. Jag vill rå om mig själv och värna om min hälsa. Jobba med något meningsfullt samtidigt som jag utvecklar mitt företag mer och mer. 

Det som andra säger är besvärligt, kanske är mer ett hinder jag ska över. 
Dags att tänka igenom. Dags för förändring. 
Vi börjar på en gång. 

På återseende