Stress

När man tror att man som jag inbillar mig att jag kan hinna med hur mycket som helst under en och samma dag genom att tidsboka allt timme för timme, hinna med ofantligt mycket saker så leder det till att man ser ut som 7 svåra, plågade år efter ett par timmar.
 
 
Jag har haft racet från ett möte till ett annat hela dagen. Suttit i telefon lika många gånger samt ändå hunnit med att dra fram och stryka gardiner till vardagsrummet (som jag inte hann få upp i går), ätit middag, snurrat ner på stan för att boka klipptid till sonen samt lämna tillbaks en hög med böcker på bibloteket. 
 
Nu har jag powerflumm i ca 15 minuter med en välbehövlig kopp kaffe innan jag ska upp till skolan och hämta Hulliganen för att köra honom till världens bästa frisör. Jag hoppas bara att han inte tror vi har tid med något annat som han tror varenda gång vi ska iväg.  Här  går det utmärkt att komma tillbaks till den historien om man vill läsa om hur man överaskar en Hulligan. 
Vill man inte det så går det ju utmärkt att göra annat.

Och därmed tackar jag för lilla mig ett tag.
På återseende

Trött och frusen

Det är jag.
Igår blev ju julgranen klädd.
Här är resultatet

Det blev bra iallafall.

Hulliganen har äntligen somnat i soffan.

 Värsta känslan är när man har barn och man inte kan må dåligt åt dem för att de ska slippa. Just nu hade jag bytt med honom bara för att få se ha le och må bra. Hela ungen skakar trots djupsömn. 
 Och han yrar något om NHL...hjältar...Troja och att jag ska gå fortare.

Stackaren.

Vabb

Ledsen Hulligan hemma. Missar hemmamatchen för Troja. Så vad gör man inte för att han ska få se idolerna....

Och vipps blir humöret något bättre. Ihop med en muffins , läsk och en tröstande vovve då såklart

-Jag tycker det är skit att vara sjuk när Troja spelar hemma, mamma.

Och det är ju så sant!!!

Återkommer

});