Hottentottat...

Vaknade med ett ryck vid 03.50.
Vet inte vad det är som gör att mina nätter blir 
kortare och kortare, men något är det.
 
Fördelen med att vakna mitt i natten är ju att 
det är helt tyst. 
Så vid 06.00 drog jag på mig träningskläderna och fick med
mig vakthunden ut en runda.
Den där oroskänslan och rastlösheten jag kände för något år sedan 
har kommit tillbaks och det enda jag vet som funkar (förutom mat) 
att lindra obehagskänslan är att träna.
Eller som nu, en runda i joggingskorna.
 
 
 
Förundras över hur coviden har förändrat både sinne och kropp.
Mest förändring har jag märkt på kroppen.
Att gå 5-6 km var inte några problem alls innan, 
men sedan jag legat sjuk orkar jag knappt 2 utan att 
varenda muskel skriker. 
Det känns märkligt att det har förändrats. 
Inte nog med att jag inte riktigt känner igen min kropp så är också en 
symtom efter det här skitviruset att jag tappar sjukt mycket hår.
 
Jag är inte speciellt känd för att kunna skynda långsamt, men tvingas nog till det.
Vakthunden ville jogga, men jag tror att jag hade snubblat på mina egna fötter om vi hade
testat. Och när vi kom hem så var det första han gjorde var att rulla runt på gräsmattan.
 
 
För att få tillbaka lugnet igen i kroppen åkte yoga mattan fram.
Fick dock inte ha den i fred.
 
Han tog en jäkla plats och passade på att byta från
labbelook till schäferlook.
 
 
 
I dag är det dessutom fredag.
Underbara härliga fredag!
 
På återseende
 

Kommentera här:

Website Traffic Counter